Lättare sagt än gjort att skaffa telefon och kontantkort här nere. Jag hade hittat en telefon för €29.90 på t-mobile.de som verkade lagom bra och billig. I första T-mobileaffären vi var inne i sade de “vi har bara en kvar så du får köpa den på internet”. I nästa affär sade de “vet inte alls vad det är för någon, har aldrig hört talas om den och den finns inte på vår hemsida”. I den tredje affären vi var inne i kunde vi till slut få reda på att den HADE funnits men nu var helt ausverkauft. Idag åkte vi alltså tillbaka till den där första affären för att fråga om vi kanske kunde köpa den där ändå eftersom den inte fanns någonannanstans, men icke. Istället gick vi till en liten affär som låg i princip intill, där de hade ett erbjudande på en Motorola Razr för €49. Vafan, tänkte jag och slog till. Men inte tog det slut där. De ville se ett pass. Jag hade inget pass med mig utan frågade om det dög med mitt svenska ID, men det gjorde det inte eftersom de behövde nånting med min adress på. (?!) Så både Adam och Andreas visade sina pass och förklarade att i Sverige står inte adress utan födelseort och passnummer istället - försäljarna stod fast vid att de behövde min adress. Jag erbjöd dem min tyska adress men det dög inte. “Vi behöver bara något bevis på eran fasta adress”. Vi började febrilt söka igenom våra plånböcker efter ett kvitto, räkning, vad som helst med någon av våra svenska adresser på och till slut hittade jag Adams gamla visitkort (där han f.ö. inte ens jobbar längre) i plånboken och frågade om det kunde funka och ja, det gick hur bra som helst. Så nu står telefonen på Adam, och det står att han bor i Göteborg men skitsamma, jag har en telefon.

Numret: +49 160 5123054. Hör av er!

Nora