Alltså, det har ingenting med Berlin att göra men det här var ju fruktansvärt roligt. Det slutar aldrig fascinera mig hur pinsamt det blir när vuxenvärlden ska försöka beskriva tonårskultur.

—-

“Om ditt barn vill åka till Emmabodafestivalen har du närt en indieunge vid din barm.”

(Vad säger ni om det, föräldrarna? Indieunge!)

—-

“Therese har färgat håret svart och rött och tuperat det. Hon klär sig ”fashioncore” som emoklädstilen kallas. I garderoben finns stuprörsjeans, strumpbyxor, basketkängor och randiga tröjor i svart och vitt.

– I nian började jag lyssna på Jimmy eat world och Boys ­like girls. Som emo tänker man mycket på texten.”

(Låter ju också lite som jag på den gamla goda tiden. Fast inte kallade jag mig “fashioncore”.. På min tid hette det “popare”, och det var ingenting man kallade sig själv - snarare andra som försökte vara lite elaka.)

—-

Men värst av allt:

“Vad säger dina föräldrar om din stil?
– Min pappa skäms över mig, men mamma tycker att det är helt okej nu. Hon har vant sig.”

(Kommentar överflödig???)

—-

Usch ja, vad skönt det är att inte vara tonåring längre..

Nora